Min pappa är verkligen bäst. Han gör alltid allt för att alla andra ska må bra och ha det bra. Han är bara för bra helt enkelt. Han brukar säga en ganska bra sak till mig och det är "antigen bryter man ihop eller så biter man ihop" och den meningen är så sann! antingen är man de ena eller andra! (kan inte tänka i grå skalor) jag tål inte lathet och meningen "jag gör det sen" existerar överhuvudtaget inte i min värld! Människor är så jävla känsliga och känner efter för mycket.
Nu blev det här ett mindre trevligt inlägg men det jag försöker få fram är att sluta känn efter och börja kämpa!