Jag älskar denna text/livsord/dikt eller vad fasen man ska kalla detta. Jag vet att jag har lagt ut den flera gånger men jag tycker om den så mycket och den är värd att läsas flera gånger i veckan. Man klarar sina "break ups" bättre då tror jag. Iaf så kan jag säga att jag har ändrat vissa ord så att den stämmer bättre in på mig. Inte just på mig utan på hur jag ser på saker och hur jag vill läsa den. Har bytt ut konstiga ord till bättre ord, har liksom anpassat den till mig! Det gjorde jag redan första gången jag la ut den och då märkte jag när någon kopierade men egentligen gör det inget. Jag vill ju dela med mig av den men jag vill ändå att den ska vara min. Första gången jag läste den var precis när jag och Niklas hade gjort slut. Den var så jävla tilltalande då, Jag både hatade och älskade den. Jag ändrar och anpassar den till mig varje gång jag läser, den får nytt liv och nya betydelser varje gång. Vart jag läste den är en annan historia som antagligen kommer att berättas någon gång.

För många är detta en förfärlig tanke. Vi tycker att det är hemskt att tappa bort människor och gör nästan vad som helst för att lappa ihop trasiga relationer. Ibland håller vi fast vid personer som vi innerst inne vet att vi borde släppa. Vi är sentimentala och rädda för att bli ensamma.
Försök känna efter i ditt hjärta vad den här människan betyder för dig. Är det skuld eller längtan som håller dig kvar? Är det längtan så är det något att bygga vidare på, är det skuld ska du släppa det.
Och det är faktiskt inte meningen att vi ska hänga ihop med alla livet ut. Människor kommer och går i ens liv, vissa har en kort period och några stannar längre. Och underskatta inte det kortspringande vännerna,ni har kunskaper ni ska ge varandra som inte behöver ta så lång tid. Sedan kan och ska ni gå åt varsitt håll. Våga släppa taget. Verkliga vänner och kärlekar hittar tillbaka till varandra om det är meningen. De andra ska man inte ha dåligt samvete för. Det är faktiskt skönt att bli av med en del personer som man är färdig med.
Däremot ska man aldrig se tillbaka med bitterhet på gamla relationer. Man lär sig något av alla relationer och det är inte bortkastad tid. Det var helt enkelt meningen att du skulle ägna de åren åt den mannen/kvinnan och den relationen och gäller bara att förstå vad det var du skulle lära dig av det..